Jenny Nyström

Många av våra tankar kring affärs- och organisationsutveckling, ledarskap och styrning föddes under den industriella revolutionen, d.v.s. någonstans under 1800-talet. Vi har sedan fört vidare och förfinat dem från generation till generation, programmerat vårt sätt att tänka kring hur en organisation ska byggas, vad ledarskap är för något och hur vi driver förändringsarbete. Men det kanske är dags att inse att världen har förändrats en hel del sedan dess?

En sak som vi programmerats att tänka är att vi ska separera de inom- och mellanmänskliga processerna från de affärsmässiga. Vi har lärt oss att vi ska vara professionella – och separera våra privata jag från våra yrkesmässiga jag. Intellektet från hjärtat. Förnuftet från känslan. Att separera struktur från kultur. Med ökande förändringstakt och oförutsägbarhet, har detta lett oss till att känna allt mindre engagemang, syfte och mening.

Vi måste agera med större medvetenhet och klarare intention.

Och visst ska vi erkänna att vi har fört perspektiven närmare varandra, det är sant. Men vi tenderar fortfarande att separera dem – och pendla mellan dem. Att integrera perspektiv kostar oss mer energi, kräver mer av våra kognitiva förmågor. Vi behöver inse att vår hjärna är lat, så om den får välja själv är sannolikheten stor att den förenklar så mycket det går. Men vi människor besitter också en enorm kapacitet och potential att finna mening, se den större bilden, se fler perspektiv, att lära, vara kreativa, känna empati och knyta an – och att ta ledarskap och ägarskap. För att använda dessa förmågor – som världen och våra verksamheter behöver så väl – måste vi agera med större medvetenhet och klarare intention.

Vi på Gaia strävar alltid efter att arbeta med affären och människan samtidigt. Tiden då vi kunde ha riktigt smarta och analytiskt korrekta strategier – men som ingen egentligen brydde sig om – är förbi. För att skapa livskraftiga organisationer idag – som fortsätter att skapa värde även framåt, så behöver vi människor mogna och utvecklas. Men inte bara genom ett självledarskap, som så många pratar om idag, som tenderar att styra oss bara till oss själva och våra egna perspektiv. Nej, vi menar att det är helt avgörande att den individens utvecklingen helt kopplas till min organisations utveckling. Att jag känner en anknytning och lojalitet till en större helhet och att jag känner mig ansvarig för helhetens framgång. Med denna integration mellan mitt eget syfte, passion och lärande och helhetens riktning och utveckling – möjliggör vi för riktigt bra saker att ske. Och därigenom ökar vi potentialen för riktigt starka, resilienta och lönsamma verksamheter – som kan hantera vilka utmaningar världen än kastar på oss.

Låt din nyfikenhet leda dig.

Du kanske tänker: ”Är det här verkligen möjligt?” Tja, nu när vi lever och leder i komplexitet, så är kanske den enda vägen att få svar på det att faktiskt prova. Låt din nyfikenhet leda dig. Vad skulle hända om du integrerade perspektiv mer, strävande mot fler både-och istället för antingen-eller? Om du utmanande dina, och andras, gamla tankemönster? Och om du vill ha en partner i det där experimenterandet, eller bara någon att diskutera med kring hur man kan tänka eller göra, är vi alltid öppna för de samtalen. Faktum är att vi älskar dem.

Har du någon gång försökt navigera i okänd terräng genom full tillit till en GPS? Om ja, så vet du troligen att det kan leda till trubbel… Om nej, så kanske du ska lyssna på ett råd från några som provat och helt enkelt avstå. Du kommer förmodligen bara fastna i någon sankmark som du inte kan ta dig igenom, för att GPS:en lurade iväg dig på den rakaste vägen och inte alls tog in hur naturen och terrängen faktiskt ser ut och de okända faktorer som lurar där. Den bilden får tjäna som ett tydligt exempel på när övertron på navigering kan försätta oss i problem. Men vad händer om vi skiftar vårt mindset till wayfinding, eller vägfinnande som vi kanske skulle kunna kalla det på svenska, istället för navigering? Det kanske skulle tillåta oss att släppa idén om att vi ska ta oss till en precis destination genom en exakt väg. Släppa taget om tanken på den perfekta planen. Kanske skulle det öppna upp våra sinnen till själva äventyret istället.

Vi tänker, diskuterar och samskapar hela tiden med våra kunder kring hur vi ska möta vår tids komplexitet. Hur kan vi utveckla våra företag och organisationer samtidigt som det blir allt svårare att förutse och förutspå vad framtiden kommer att utsätta oss för? Hur kan vi fortsätta vara lönsamma, effektiva och skapa hållbara resultat när vi samtidigt brottas med känslan att det som tagit oss hit kanske inte kommer att vara framgångsrikt imorgon? Hur kan vi innovera och hitta på nya idéer när vi upplever att våra analytiska intellekt inte riktigt räcker till längre?

Metaforen om att vandra i det okänt okända, där vi inte säkert kommer att veta vad som väntar förrän vi är där och faktiskt upplever det, kanske kan vara hjälpsamt även i affärslandskapet. Vi är så programmerade att planera, att förutse och kontrollera, att säkerställa att vi levererar enligt plan. Sedan 1800-talet är det på detta vis som många företag och organisationer har blivit framgångsrikt ledda, det är det många av oss lärt oss på universitet och affärsskolor och som förväntats av oss i ledaruppdrag genom karriären. Men just nu är det allt fler vi möter som upplever att navigering på det sättet inte hjälper oss längre – så vad är rätt svar nu och framåt?

Först och främst, vi tror att vi behöver släppa taget om rätt och fel, bra och dåligt. Så om du förväntade dig ett rätt svar, så får vi göra dig besviken… Men det kanske finns några mindsets som är hjälpsamma när vi försöker vägfinna istället för att navigera, några lärdomar vi dragit hittills på resan. Här har vi försökt att beskriva några av dem vi samlat på oss hittills:

• Att tänka att äventyret i sig själv är både målet och resan – på samma gång. Det handlar om progress och en rörelse framåt. Fokus på sådd istället för skörd.
• Att öka vår medvetenhet. Att använda fler av våra sinnen och förmågor än bara vår analytiska, intellektuella del av hjärnan – vår intuition, våra känslor, vår förmåga att ta in vår omgivning, att se, att lyssna, att vara närvarande. Varför är det bra då? Vi tror att vi behöver det för att kunna utforska, lära, samarbeta och vara kreativa tillsammans.
• Ett syfte och en tydlig intention med vad vi vill skapa är kraftfullt. Det hjälper oss att hitta en övergripande riktning, ett väderstreck att börja röra sig mot och något att blicka mot när tröttheten och förvirringen slår till – utan att fastna i några exakta GPS-koordinater.
• Konstant lärande och reflektion är det som kommer att hjälpa oss att fortsätta utvecklas och växa. Om vi använder insikterna för att anpassa våra göranden och steg framåt.
• Och vad är ett äventyr utan glädje, lekfullhet och att få skratta tillsammans? Att investera i våra relationer och samarbeta, hjälpa och stötta varandra är det som i slutändan kommer göra mödan värd.

Så här långt har vi hittills kommit i våra tankar kring wayfinding som strategi för att vara ett hållbart och framgångsrikt bolag eller organisation i dagens osäkra och oförutsägbara affärslandskap. Det är förmodligen bara en start, några utgångspunkter, och vi kommer att fortsätta att upptäcka och lära ju längre vi rör oss på vårt äventyr. Du kanske vill vara med i det utforskandet tillsammans med oss?