Vi människor har en fantastisk kapacitet för kreativitet. Vi bygger den nämligen på vår unika förmåga att föreställa oss saker som inte finns. Fantasin – vilken grej! Vi använder den hela tiden. När någon berättar om sin morgon så ser vi flingorna framför oss. När någon av våra kära inte svarar i telefon kan vi se de mest hemska scenarier i vårt inre.
Men vad skiljer kreativitet från fantasier, föreställningar och oro?
Ordet kreativitet kommer ju så klart från latinet. Närmare bestämt verbet crere, att skapa. Med en tjusig referens till en fransk kille som dog på Stockholms slott (men också påpeka något viktigt): Creo ergo sum. Jag skapar alltså finns jag.
När vi i dagligt tal pratar om detta på svenska så tenderar vi att prata om kreativitet eller att vara kreativ snarare än om att kreera. Kreativitet är ju då ett substantiv och kreativ ett adjektiv, som skapats av det där gamla latinska verbet. Vilket är lite intressant. Det blir genast något man har eller är, inte något man gör.
Och här kommer vi tillbaka till vad som skiljer kreativitet från fantasi. Man måste göra något med sin fantasi, plocka ut det där man föreställt sig inuti huvudet och faktiskt skapa något i det yttre. Och sett på det sättet så är att vara kreativ en process i tre steg som vart och ett använder starka mänskliga kapaciteter.
Eller nja, det finns så klart ett steg 0, nämligen det faktum att vi ständigt får intryck som kan inspirera, oroa, väcka nya tankar. Detta är ett ständigt pågående av mängder av intryck. Tricket är så klart att förmå sig att fånga guldkornen som glimmar till. Eller är det kanske gruskornen som skaver i skon. Eller det oväntade, svårfångade, som kanske varken glimmar eller skaver utan snarare snuddar vid oss.
Kreativitetens första steg handlar om att ta den där inspirationen, fröet till en mer aktiv inre process. Vi har ju en stark kognitiv förmåga att föreställa oss saker mentalt som inte just nu existerar i vår konkreta, manifesta omgivning. Det kan handla om föremål, skeenden, situationer, upplevelser som vi fantiserar fram vare sig vi oroar oss, dagdrömmer eller problemlöser. Grunden här är alltså fantasin, något som också kan odlas och tas tillvara. Sen gäller det att tillåta sig att leka vidare med sin idé eller sin tanke. Låta fantasin ta det vidare och utforska vad du upplever för möjligheter.
Det andra viktiga steget tar fasta på vår kapacitet att förverkliga, göra, lösa och skapa i det yttre. Det handlar om att ta fasta på några av alla våra fantasier, idéer, drömmar och plock ut dem ur vårt inre och börja forma en manifestation av något slag i det yttre. De vanliga bilderna av detta är kanske de konstnärliga, att se en bild i huvudet och måla en tavla, att höra musik och sätta sig vid piano eller teckna ner noterna, att fånga ord och skriva ner dem på ett papper. Men även att se ett behov av tydlighet och skapa ett nytt excelark med smidiga formler och makron eller att uppmärksamma en flaskhals och forma en ny rutin.
Och slutligen når inte vår kreativitet sin fulla potential om vi inte delar med oss, sänder det vi skapat till andra på något sätt. Mänsklighetens kapacitet att hjälpa andra går tillbaka till vår tidigaste historia, då en av våra starkaste framgångsfaktorer som art var att vi kunde samarbeta och hjälpas åt. Och i detta tror jag vår längtan att dela med oss ligger. Vi vill och behöver vara i kontakt med andra även när det gäller våra idéer, berättelser, det vi skapar. Och det är också först här som kreativitetens fulla potential nås, när idéer, skapande, berättelser flödar och delas mellan oss. Det är i detta som vi utvecklas och utvecklar våra sammanhang.
Självklart är övergångarna mellan dessa steg glidande. Ett sätt att spinna på sin idé är att associera i ord eller bild och där börjar ju manifestationen i det yttre ta form. Att bolla eller samskapa med någon annan är ett sätt att forma och skärpa den form man ger fantasin i det yttre. Och i och med detta börjar vi ju sända och dela.
En annan aspekt av övergångarna mellan de tre stegen, fantasi, form och sändning, är att det ofta kostar på för oss att ta steget vidare. Det kan kännas läskigt, svårt, ovant att gå från att ha en mental bild till en form i det yttre och kanske än mer när vi ska dela med oss till någon annan. Och vi behöver här både ta fasta på vad det är vi vill och vad det är vi längtar efter för att faktiskt ta oss framåt i processen, eftersom det faktiskt är först i det tredje steget som vår kreativitet når hela vägen. Den hjälp vi behöver ge oss själva här är både vårt mod och vår självmedkänsla. Att i lika delar utmana oss själva och påminna oss om att vårt värde inte sitter i våra prestationer och att uppgiften inte är att lyckas utan söka meningsfullheten.
Testa! Du skapar (hela tiden) – alltså finns du!