Petra Ervanius

“Comparison is the thief of joy.” – Theodore Roosevelt

Känner du igen dig i det här: Du säger något som du själv tycker känns rätt skarpt eller insiktsfullt. Strax därefter uttrycker någon annan sig i samma fråga vilket leder till att det uppstår tankar hos dig likt: ’Klart det är så det är. Hen satta verkligen ord på det jag ville uttrycka, hen är mycket smartare än jag. Varför sa jag det där. Typiskt. Jag får då aldrig till det’.

Den här ständigt återkommande jämförelsen. Tankar kring att andra är bättre, klokare, snabbare, mer vältaliga, har bättre förmåga än vi själva. Listan kan göras lång. Vi har alla dessa tankar i någon form vid något tillfälle och eftersom vi inte pratar om dem tror vi att vi är unika. Känner oss ensamma. Anledningen till att vi jämför oss går som så mycket annat tillbaka till vår evolution och överlevnad. Vi hade behov av att känna att vi var en del av flocken, och för att vara det behövde vi säkra vår plats i gruppen, känna att vi passade in. Det behovet har vi än idag.

Jämförelsen skapar stress vilket blockerar tillgången till våra förmågor. Att vi håller tillbaka gör att vi inte bjuder på våra kreativa tankar, våra perspektiv, vi tar inte för oss på livets olika arenor. Det här begränsar oss på individnivå och som en konsekvens därmed även på organisationsnivå. Det kan ofta få oss att tappa fokus och bli stressade. Vi blir reaktiva och börjar agera på sätt som inte står i linje med vårt mål och vision.

Ett ställe att börja på kan vara att utmana sig i sitt tillbakahållande. Att skifta från jämförandet till ett mindset där vi ser andra som en källa till inspiration i stället för ett hot. När vi väljer att inspireras hjälper det oss att utvecklas, vi får syn på nya saker hos oss själva, och det kan fungera som en motivationsfaktor. Någon annan kan göra eller vara bra på något, och du med! Samtidigt. Det finns utrymme för er båda. Båda kan vara bra, mängden ’bra’ är inte begränsat. Var och en av oss behövs och bidrar med vårt unika perspektiv och uttryck. Genom att släppa jämförelsen och istället inspireras av andra skapar vi kraft.

I sin bok ”The Infinite Game” skriver Simon Sinek om att se en konkurrent som vi upplever är bättre än oss själva på vissa saker som en ’worthy rival’, en värdig rival. Genom att se rivalens styrkor avslöjas också vår egen svaghet. Vi får syn på inom vilket område vi behöver utvecklas och växa. Att se (de som vi upplever som) våra konkurrenter som värdiga rivaler kan uppmuntra oss att utvecklas och bli bättre, inte bara att vinna.

Så genom att oftare använda oss av positiv jämförelse kan vi lära oss mer om oss själva och utveckla unika fördelarbåde för oss själva och våra organisationer. Oavsett på vilken arena jämförelsen sker behöver vi komma ihåg att den bild vi jämför oss med aldrig är hela bilden. Du ser verkligheten ur ditt perspektiv och andra ur sitt och vi har alla blinda fläckar. Låt skillnaden mellan dig och andra, din organisation och andra organisationer, inspirera dig i stället för att frustrera dig.

Brené Brown säger att vi kan välja att vara modiga eller vi kan välja det som känns bekvämt. Vi kan inte ha båda.

Att stå för den man är och för sina värderingar, även om det kan kännas obekvämt, det är att vara modig. När vi läger ner rustningen vi byggt upp för att skydda oss, frigör vi energi som vi kan bidra med för att skapa något nytt, något större. Vi skapar förutsättningar för öppna och ärliga samtal där vi vågar dela tankar och idéer som inte är färdigtänkta, ställa frågor och öppet utforska tillsammans med andra. Mod smittar. När du är modig bidrar du till att andra också vågar, du bidrar till att tillit och förtroende skapas. När det finns tillit släpper vi lös mer av vår kapacitet, fantasi och kreativitet. Det finns utrymme för nya möjligheter, vi labbar tillsammans med glädje och engagemang. Allt det här låter, i alla fall för mig, väldigt härligt, ger mig en känsla av något jag vill ha mer av i alla delar av mitt liv. Vad är det då som håller oss tillbaka?

Skam och skuld. Två tunga begrepp som på ett eller annat sätt vid olika tidpunkter i livet tar sitt grepp om oss. Skulden handlar om att vi upplever att vi gjort något fel, det handlar om något i vårt beteende. Skammen däremot, den hemsöker oss när vi upplever att vi ÄR fel. ’Det är fel på mig’. Här ligger fokuset på jaget, inte beteendet. Alla känner skam, förutom de som saknar förmåga till empati.

Skam är otroligt smärtsamt, vi tror oss vara misslyckade, vi är mindre värda, vi förtjänar inte tillhörighet, vi känner oss ensamma. Därför vill vi helst inte heller prata om vår skam. Ju mindre vi pratar om den, desto mer styr den över vårt liv. Den håller oss tillbaka från att leva fullt ut. Skammen får oss att lägga otroligt mycket tid på att försöka hantera jobbiga tankar och att täcka upp för de tillkortakommanden vi tror oss ha – och som vi dessutom tror att vi är ensamma om! Vi sätter på oss den där rustningen, vill inte att någon ska se oss på riktigt. Vi skyddar oss men priset är högt, rustningen hindrar oss från att växa och från att skapa meningsfyllda och djupare relationer. Skammen är en riktig energitjuv.

Vill vi kliva fram och bli ledare i vårt eget liv, ta makten över oss själva och skammen, behöver vi istället lägga ner tid på att hantera våra rädslor, prata om skammen så att den tappar sin kraft. Ja precis, när vi pratar om skammen så tappar den sin kraft, den tål inte dagsljus! För att göra det krävs just mod. Mod att stanna i det obekväma, mod att sätta ord på det vi upplever, mod att titta på vilka tankar, känslor, beteenden det är som håller mig tillbaka. Mod att vara människa. Att stå i vår sårbarhet dvs vara villig att visa upp hela dig utan någon garanti av hur det tas emot.

Det börjar med dig. Om du själv vill ta ett kliv framåt i din utveckling och samtidigt vill bidra till att de runt dig växer och utvecklas som individer och i sina roller behöver du kliva ur den bekväma kostymen, släppa rustningen. Modet finns i oss alla, när vi vågar släppa fram modet fullt ut finns ingen ände på vad vi kan åstadkomma.