Britt Lundberg

Hur bygger man samhörighet i en grupp där flera personer inte delar något gemensamt språk? Det var frågan som väcktes inför en workshop med medarbetare från gemensam arbetsgivare men från flera olika länder. Dagen flöt fram på tre språk – svenska, finska och estniska – och ibland engelska som brygga. I rummet fanns också människor som i grupp inte hade ett gemensamt språk som alla förstod.

Det kunde ha blivit en utmaning. Men det blev en styrka. Läs vad som kan hända när språken tar slut men förståelsen växer i en blogg av Britt Lundberg.

Gaia Mindset – helheten är större än summan av delarna

I Gaia Mindset ser vi organisationer, liksom naturen själv, som levande system. Varje del är unik och olikheterna är inte störningar, utan förutsättningar för helheten. När vi tar med oss den blicken in i arbetet blir olikhet inte ett hinder – det blir själva grunden för utveckling.

Så var det under vår dag. Men det var inte lätt.  Några hade hört av sig på förhand och undrat om de kunde få vara kvar och jobba på kontoret istället. Andra berättade att de hade oroat sig för att jag skulle ställa frågor direkt till dem. Under frukostminglet placerade sig deltagarna i tydliga språkgrupper. Men modet växte och tryggheten ökade under dagen.

Under uppstarten hade chefen en avväpnande inledning då flera sänkte sina spända axlar även om det fortfarande var få som kommenterade och var aktiva. Jag tog vid och presenterade mig och dagen på alla språk jag kunde i en salig blandning vilket ledde till en hel del skratt. I rummet spreds känslan att det viktigaste är att vi pratar, inte på vilket språk. Ytterligare några fler vågade aktivera sig. Vi märkte snart att möten inte handlar om orden, utan om allt det där som bär kommunikationen: kroppsspråk, tonfall, gester, skratt och nyfikenhet. Det blev tydligt att förståelse inte är något vi bara hör – det är något vi bygger tillsammans.

När nyfikenhet öppnar dörrar

Vi arbetade under dagen med enkla övningar som visade sin styrka just i sin enkelhet: Inga svåra regler och inga särskilda kunskaper behövdes. Ingen prestation. På så sätt fanns inga hinder för någon att delta så länge jag var närvarande.

Vi började tex med ett slags bingomingel. Deltagarna hade en bingobricka med olika påståenden som var formulerade på alla tre språk. När man minglade fram till varandra så var det enda man behövde göra att välja en ruta och fråga om det som stod i den rutan stämde på den man mötte. Om det gjorde det så var första rutan fylld. Det var först lite trevande och man nöjde sig att sätta ett kryss som svar om man var mellanbarn eller kunde franska. Men snart uppstod nyfikna följdfrågor – Hur många syskon har du? Var växte du upp?

Även om uppgiften var enkel så fick alla mer kunskap om varandra men framförallt var man i kontakt och såg mer av varandra.

Styrkan i mångfald

Deltagarna fick också jobba i grupper med att upptäcka likheter med olika kollegor. Samtalen avancerade och blev längre. När flera par hade samtalat och sökt likheter pratade vi i storgrupp om det och kunde konstatera att det visserligen finns olikheter men att det ger energi att fokusera på det som är lika och förenar.

Programmet fortsatte och gick från det personliga och vardagliga över till arbetslivet och deltagarna fick tillsammans formulera syftet för koncernen och avdelningen, utmaningar och det som förenar inom avdelningen. Även här nådde gruppen slutsatsen att även om man kanske arbetar på lite olika sätt är målet detsamma, det är samma koncern och därmed samma verksamhet. Vissheten och fokuset på det gemensamma och det som är lika gav återigen ökad energi.

Trots olikheter i språk och bakgrund tog det inte lång tid innan rummet blev fyllt av nyfikenhet, igenkänning och gemenskap.

Lärande från dagen

Dagen påminde oss om några viktiga lärdomar:

Vi insåg tillsammans att språk bara är ett av många verktyg. Förståelse uppstår också i blickar, bilder, handlingar och känslor. Att det går utmärkt att blanda språk och bli förstådd. Jag som facilitator fick bekräftat värdet av att skapa trygghet i rummet och att själv visa mig sårbar för att locka fram mer mod hos deltagarna.

Det blev tydligt för oss alla att mångfald är ett ekosystem. Precis som i naturen ligger styrkan i variation, samspel och ömsesidigt utbyte. När ett möte sker mellan olika språk, perspektiv och erfarenheter uppstår en dynamik där varje röst tillför något unikt. Varje deltagare bar på en egen berättelse, och tillsammans bildade vi ett levande landskap av kunskap och kreativitet.

I mötet mellan språken uppstod inte bara förståelse, utan också nyfikenhet och respekt. Ett gemensamt syftet skapade trygghet, och i den tryggheten kunde mångfalden blomma. Det blev en kompass. När vi enas kring ett gemensamt mål blir olikheter inte ett hinder, utan en resurs. Vi riktar blicken åt samma håll och låter våra olika vägar berika vägen dit.

När vi bygger broar

I slutet fick alla formulera vad de ville ta med sig vidare. Svaren kom på olika språk, men essensen var densamma: en vilja att bygga broar och att se mångfald som en tillgång.

Och kanske är det just här jag ser Gaia Mindset i praktiken – i stunden när vi, trots våra olika språk och bakgrunder, hittar ett sätt att förstå varandra och skapar något större tillsammans.

Jag kände hur gruppen långsamt vävdes samman. Inte genom perfekta ord, utan genom vilja, lyhördhet och nyfikenhet. Det var som att varje röst blev en tråd i ett gemensamt mönster – och plötsligt blev helheten starkare än någon av oss var på egen hand.

Precis som i naturen växer vi starkast när vi växer tillsammans. Språk kan ibland göra oss osäkra eller skapa avstånd, men när syftet är tydligt hittar vi alltid en väg fram. Och i det ögonblicket – när olikheter inte längre delar oss utan bär oss – känns det som att vi rör oss i rätt riktning.

 

Rubriken är ett citat av Lars Huldén.

Vi människor vill känna att vi bidrar, gör något meningsfullt och att vi är delaktiga och gör skillnad. Forskningen visar att bekräftelse är viktigt både för vår motivation, kreativitet och för vår hälsa. Vi är flockdjur och behöver ta oss tid för att vara i relation med varandra.

”Du som vet vem jag var, säj det till någon” har den finlandssvenska författaren Lars Huldén myntat. Fritt tolkat kan det handla om både vikten av att bli sedd men också drivkraften i att känna att vi gör och är med om något meningsfullt. Att min existens betytt något för någon och att det jag arbetar med dagligen har ett högre syfte. I relation med varandra utvecklas vi och mognar som människor. Och här finns kanske den största anledning till att vi organiserar oss.

Att höra till och känna oss bekräftade är alltså ett av våra starkaste grundläggande behov. De har formats i oss människor redan under vår tid ute på stäppen och savannen där det värsta som kunde hända oss var att bli lämnade utanför. Den känslan är lika stark i dagens människor men yttrar sig på nya sätt. En treåring rycker i kläderna och hoppar framför den som den vill ha bekräftelse av – behovet att vara sedd avtar inte med åren, men vi blir mindre i rörelserna och inte lika tydliga med att uttrycka våra behov. Avsaknad av att känna sig bekräftad, lyssnad på och möjlighet till utveckling är vanliga orsaker till medarbetares missnöje på arbetsplatser idag.

Som ledare behöver vi börja med oss själva för att kunna vara generösa och engagerade gentemot andra. En viktig del att börja med är att bli medveten om hur vi tänker om oss själva. Vi vet att vår stenåldershjärna gärna plockar fram de negativa tankarna. Hur du tänker påverkar hur du agerar och du kan faktiskt aktivt välja dina tankar. Låt dina tankar om dig själv bli lika varma som dina tankar om din bästa vän. Livet pågår här och nu. Ta ett medvetet grepp om det.

När du ger dig själv den här respekten kommer du också på ett naturligt sätt att kunna bemöta dina medarbetare och bekräfta dem och se dem och lyfta det goda du ser.

Många ledare vi möter längtar efter att deras medarbetare i högre grad skulle ta eget ansvar, kliva på, se helheter, engagera sig och våga mer. Vi ser en gemensam nämnare här och en röd tråd. En högre grad av bekräftelse gör att medarbetare blir mer motiverade, effektiva och engagerade i sina jobb.

Att se och bekräfta varandra kostar inget men är en stor och viktig insats för att få oss själva och varandra. Det är ett relativt enkelt sätt att utveckla kulturen på arbetsplatserna och därmed även sänka tröskeln för att ge varandra feedback på ett naturligt sätt. Det i sin tur leder till mer lärande.

”En dag ska vi dö men alla andra dagar ska vi leva”, skrev Per Olov Enquist. En ökad självmedvetenhet och närvaro i stunden hjälper oss att leva så och samtidigt blir världen en lite bättre plats att leva på.

Vi behöver tänka nytt. Vi vill jobba med innovation, tänka utanför boxen och finna sätt att möta framtiden på bästa sätt. Omvärlden utmanar oss ständigt och vi märker allt oftare att samma tankar som vi tänkte igår inte längre upplevs relevanta och starka.

Forskningsstudier bl a från Harvard University visar att av våra ca 70 000 tankar så är mindre än 10 procent nya tankar, resten är samma tankar vi tänkt tidigare och repeterar om och om igen. Vi fastnar i samma mönster och söker trygghet i det som vi känner igen. Här finns också en del av sanningen till att vi kan ha svårt att bidra till förändring och utveckling.

Låt oss vända på det. Vad händer om vi fokuserar på de ca 10% nya tankar som vi tänker varje dag? Vad gör vi av de nya tankarna? Hur kan vi använda dem och få ut mer? Hur kan vi få fatt i dem och i högre grad omsätta dem i handling?

Ett sätt är att vara mer medveten. Att medvetet fatta beslut. Om vi kopplar på medvetenheten och väljer att utmana oss själva när de gamla tankarna är på väg att ta över och istället för att bara rusa på stanna upp och medvetet välja väg framåt. Vi kan göra en halvhalt och ifrågasätta våra slutsatser om vad som går eller inte går eller om hur vi ser på varandra. Vi kan förflytta oss utanför ”problemet” och se på det på avstånd för att ge plats för fler perspektiv och alternativ att ta oss an utmaningen. Vi kan medvetet genomskåda vår bekvämlighet att göra på samma sätt som igår och istället se nåt nytt som vi inte testat ännu.

Att tänka nytt behöver inte alltid bli så stort. Ofta överarbetas ambitioner om att göra nytt. Vi lockas ofta av att ta till stora processer. Vi kanske ritar om hela organisationen eller formulerar om befattningsbeskrivningar eller startar upp nya projekt. Ambitionen är förstås god men kanske så finns problemet egentligen någon annanstans, men att ändra organisationen känns konkret och aktivt. Många skyggar för att skapa lösningar på rätt nivå tex i de fall det handlar om relationer, då kan en omorganisering kännas bekvämare.

Nya sätt att tänka leder till att vi också börjar handla på ett annat sätt och när vi medvetet rör oss i gemensam riktning sker förändring. Beter vi oss på ett annat sätt så påverkar det situationen och nytt händer. Både relationer och rutiner utvecklas. När vi förstår mer om hur vi människor fungerar och medvetet kan koppla det till de affärs/organisationsmål vi vill nå så öppnar det upp för att börja arbeta på nya sätt.

Nyckeln till att tänka nytt och ta tillvara nya tankar är att vi behöver skapa utrymme för tankarna. När vi vill införa en förändring är det ofta hjälpsamt om vi börjar med att tänka på slutet. Hur vill vi att det ska bli, hur ska det vara när vi är färdiga? Vad längtar vi efter? Vad drömmer vi om? Vad kommer förändringen att betyda för oss och hur kommer det att kännas? Hur kommer det att se ut? Kan vi formulera den berättelsen och dela med oss av den bjuder vi in många fler att på ett positivt tänka kring förändringen och skapa energi kring den. När vi dessutom samlas kring ett starkt varför, är det ett avgörande steg i att hela förändringen kan starta. Vad händer om vi är tillsammans i drömmen om hur framtiden kan se ut och bli?

En gemensam bild och ambition om framtiden ger kraft åt både tanke och handling. Det samtalet skapar tydlighet, riktning och gemenskap istället för motstånd och farhågor. Rädslor och tankar som ”det är ingen idé” ”det där har vi testat förut” får inget att fästa sig i och bleknar.

Hoppas texten inspirerat dig att se med större lätthet på förändring. Låt oss medvetet värna och ta tillvara våra och andras nya tankar.

Förändring behöver inte vara svårt. Vad är det minsta nya du kan göra, bättre än igår? Du kommer att göra skillnad.