En enkel fråga att ställa sig själv inför en ny månad, inför en ny dag, inför ett möte eller till och med i ett möte inför att jag ger någon en specifik input.
Varför gör jag det jag gör och vad vill jag lyckas med? Hur kan jag sedan expandera min intention och slutligen också koppla den till mitt lärande?
Intention kommer från det latinska verbet intendere. Från början med betydelsen att spänna, att sträcka. Innebörden har vandrat genom århundradena tex till franskans entendre, att höra och att uppfatta. En del av ordets resa har hela tiden handlat om överförda betydelser av att sträcka, som i att sträcka sig efter, bemöda sig.
Så en kombination av varseblivning och bemödande har följt intentionens väg.
När intention används inom den samhällsvetenskapliga kontexten som handlar det om att beskriva en individs förhållande till sitt eget, framtida beteende. Eller som den orsaksvariabel som föregår vårt handlade eller ett uppvisat beteende.
Ordboken ger oss orden avsikt och syfte. Och där ligger kanske intentionens kärna nu. I integrationen mellan avsikt och syfte, mellan vad jag vill åstadkomma och varför. Mitt förhållande till mitt eget framtida beteende, en orsaksvariabel som föregår mitt handlande. Att avse, att mena.
Att växa som ledare och att åstadkomma mer med mindre energi handlar till stor del om att bli klar över och sedan expandera sin intention.
Vad är det du verkligen vill lyckas med? Vilka perspektiv tar du in när du bestämmer dig för vad du vill lyckas med? Poängen här är att när vi väl får syn på detta så kan vi lyckas med många olika saker samtidigt (alltså åstadkomma mer med mindre energi).
Ta exemplet med chefen som vill ha igenom ett visst beslut i ett visst möte. Vad händer i fallet då hon bara fokuserar på att lösa sakfrågan? Vad händer när hon expanderar sin intention: Vad vill jag lyckas med på lång sikt, vilket lärande vill jag skapa, vilken kultur vill jag skapa, hur använder jag detta tillfälle för att öka mognadsgraden i gruppen etc.
Jag tror det är viktigt att vi låter vår intention expandera, snarare än att vi flyttar fokus (det är en annan process). I exemplet ovan försvinner t ex poängen om hon helt släpper sin första intention, att få igenom ett beslut. Växandet sker när vi utmanar oss själva i ”både och” snarare än ”eller”.
Slutligen är det också viktigt att använda intentionen i relation till mitt lärande.
Vi vet alla att vi borde bygga in mer reflektionstid i våra kalendrar. Vi vet att det är bra att reflektera och utvärdera vårt ledarskap och att aktivt söka feedback.
För att öka verkningsgraden på vår reflektion, efterfrågande av feedback och lärande är det verksamt att knyta detta till den intention jag har.
Det är i ljuset av vår intention vi ska göra den efterföljande reflektionen. Ofta är det inte meningsfullt att i största allmänhet ställa sig frågan: – Genomförde jag det här mötet eller den här processen på ett bra eller dåligt sätt.
Om person A ställer frågan efter ett ledningsmöte till person B: -Skulle du kunna ge mig lite feedback. Så kanske person B borde ställa motfrågan: – Vad var din intention in i mötet, vad ville du lyckas med och hur ville du vara i mötet? Om person A verkligen tänkt igenom detta innan mötet kommer samtalet att bli betydligt mer verksamt. Och på liknande sätt skulle vi så klart kunna tänka kring våra inre dialoger med oss själva.
Så en process för att öka ditt eget lärande kan alltså se ut så här:
1) Bli klar över din intention
2) Se om du, med fler perspektiv, kan expandera din intention
3) Koppla reflektion och feedback till din intention
Att inom ledarskap prata om rätt eller fel är sällan meningsfullt. Däremot kan vi prata om medvetet eller omedvetet – och medvetet är alltid bättre.
Så vilken är din intention? Och vad händer i dig och runt när du uppmärksammar och ärar din intention? Hur kan du sen expandera din intention? Vilka ”både och” vill du lyckas med? Hur kan du koppla din intention till ditt lärande och din utveckling?