Hur bygger man samhörighet i en grupp där flera personer inte delar något gemensamt språk? Det var frågan som väcktes inför en workshop med medarbetare från gemensam arbetsgivare men från flera olika länder. Dagen flöt fram på tre språk – svenska, finska och estniska – och ibland engelska som brygga. I rummet fanns också människor som i grupp inte hade ett gemensamt språk som alla förstod.
Det kunde ha blivit en utmaning. Men det blev en styrka. Läs vad som kan hända när språken tar slut men förståelsen växer i en blogg av Britt Lundberg.
Gaia Mindset – helheten är större än summan av delarna
I Gaia Mindset ser vi organisationer, liksom naturen själv, som levande system. Varje del är unik och olikheterna är inte störningar, utan förutsättningar för helheten. När vi tar med oss den blicken in i arbetet blir olikhet inte ett hinder – det blir själva grunden för utveckling.
Så var det under vår dag. Men det var inte lätt. Några hade hört av sig på förhand och undrat om de kunde få vara kvar och jobba på kontoret istället. Andra berättade att de hade oroat sig för att jag skulle ställa frågor direkt till dem. Under frukostminglet placerade sig deltagarna i tydliga språkgrupper. Men modet växte och tryggheten ökade under dagen.
Under uppstarten hade chefen en avväpnande inledning då flera sänkte sina spända axlar även om det fortfarande var få som kommenterade och var aktiva. Jag tog vid och presenterade mig och dagen på alla språk jag kunde i en salig blandning vilket ledde till en hel del skratt. I rummet spreds känslan att det viktigaste är att vi pratar, inte på vilket språk. Ytterligare några fler vågade aktivera sig. Vi märkte snart att möten inte handlar om orden, utan om allt det där som bär kommunikationen: kroppsspråk, tonfall, gester, skratt och nyfikenhet. Det blev tydligt att förståelse inte är något vi bara hör – det är något vi bygger tillsammans.
När nyfikenhet öppnar dörrar
Vi arbetade under dagen med enkla övningar som visade sin styrka just i sin enkelhet: Inga svåra regler och inga särskilda kunskaper behövdes. Ingen prestation. På så sätt fanns inga hinder för någon att delta så länge jag var närvarande.
Vi började tex med ett slags bingomingel. Deltagarna hade en bingobricka med olika påståenden som var formulerade på alla tre språk. När man minglade fram till varandra så var det enda man behövde göra att välja en ruta och fråga om det som stod i den rutan stämde på den man mötte. Om det gjorde det så var första rutan fylld. Det var först lite trevande och man nöjde sig att sätta ett kryss som svar om man var mellanbarn eller kunde franska. Men snart uppstod nyfikna följdfrågor – Hur många syskon har du? Var växte du upp?
Även om uppgiften var enkel så fick alla mer kunskap om varandra men framförallt var man i kontakt och såg mer av varandra.
Styrkan i mångfald
Deltagarna fick också jobba i grupper med att upptäcka likheter med olika kollegor. Samtalen avancerade och blev längre. När flera par hade samtalat och sökt likheter pratade vi i storgrupp om det och kunde konstatera att det visserligen finns olikheter men att det ger energi att fokusera på det som är lika och förenar.
Programmet fortsatte och gick från det personliga och vardagliga över till arbetslivet och deltagarna fick tillsammans formulera syftet för koncernen och avdelningen, utmaningar och det som förenar inom avdelningen. Även här nådde gruppen slutsatsen att även om man kanske arbetar på lite olika sätt är målet detsamma, det är samma koncern och därmed samma verksamhet. Vissheten och fokuset på det gemensamma och det som är lika gav återigen ökad energi.
Trots olikheter i språk och bakgrund tog det inte lång tid innan rummet blev fyllt av nyfikenhet, igenkänning och gemenskap.
Lärande från dagen
Dagen påminde oss om några viktiga lärdomar:
Vi insåg tillsammans att språk bara är ett av många verktyg. Förståelse uppstår också i blickar, bilder, handlingar och känslor. Att det går utmärkt att blanda språk och bli förstådd. Jag som facilitator fick bekräftat värdet av att skapa trygghet i rummet och att själv visa mig sårbar för att locka fram mer mod hos deltagarna.
Det blev tydligt för oss alla att mångfald är ett ekosystem. Precis som i naturen ligger styrkan i variation, samspel och ömsesidigt utbyte. När ett möte sker mellan olika språk, perspektiv och erfarenheter uppstår en dynamik där varje röst tillför något unikt. Varje deltagare bar på en egen berättelse, och tillsammans bildade vi ett levande landskap av kunskap och kreativitet.
I mötet mellan språken uppstod inte bara förståelse, utan också nyfikenhet och respekt. Ett gemensamt syftet skapade trygghet, och i den tryggheten kunde mångfalden blomma. Det blev en kompass. När vi enas kring ett gemensamt mål blir olikheter inte ett hinder, utan en resurs. Vi riktar blicken åt samma håll och låter våra olika vägar berika vägen dit.
När vi bygger broar
I slutet fick alla formulera vad de ville ta med sig vidare. Svaren kom på olika språk, men essensen var densamma: en vilja att bygga broar och att se mångfald som en tillgång.
Och kanske är det just här jag ser Gaia Mindset i praktiken – i stunden när vi, trots våra olika språk och bakgrunder, hittar ett sätt att förstå varandra och skapar något större tillsammans.
Jag kände hur gruppen långsamt vävdes samman. Inte genom perfekta ord, utan genom vilja, lyhördhet och nyfikenhet. Det var som att varje röst blev en tråd i ett gemensamt mönster – och plötsligt blev helheten starkare än någon av oss var på egen hand.
Precis som i naturen växer vi starkast när vi växer tillsammans. Språk kan ibland göra oss osäkra eller skapa avstånd, men när syftet är tydligt hittar vi alltid en väg fram. Och i det ögonblicket – när olikheter inte längre delar oss utan bär oss – känns det som att vi rör oss i rätt riktning.