Varje vecka möter vi ledare som brottas med att nyttja olika mötesformer på bästa sätt. Som tycker det är slitsamt, tappar energi och i sin tur möter deltagarnas frustration. Det blir ofta stumt i det digitala rummet. Det är ofta svårt att få full uppslutning på fysiska möten. Samtidigt är dessa olika mötesformer här för att stanna. Frågan är vad som kan ta dem till en ny nivå? Kan kombinationen av emotionell intelligens och ledarskap vara ett svar?
Ebba Heselius är doktorand vid Stockholms Universitet och forskar kring hur den digitala eran påverkar ledarskap och beslutsfattande. I utforskande samtal med VD:ar i 50 bolag har hon fördjupat sig i vad som händer (och inte händer) i det fysiska respektive digitala rummet.
Det som många säkert kan känna igen sig i är att det ytligt sett kan vara väldigt effektivt med digitala möten. Det går att klämma in nästan oändligt många möten under en dag, det går att nå fantastiskt många människor som sitter utspridda – utan att röra sig ens en millimeter. Effektivt förstås. Och precis detta konstaterades av dem hon intervjuade.
den där stumma blicken som tyder på att de tänker på annat
Men. Efter ett mer fördjupat resonemang kunde dessa VD:ar också konstatera att det är något mer svårfångat som går förlorat. Några av deras framgångsfaktorer och energigivare som ledare hade varit att få med sig människor, engagera och skapa rörelse. Och det var just denna energi som de nu upplever försvinner, från båda håll. Det tar helt enkelt så mycket mer energi än det ger.
Kanske beror det på att deltagarna har den där stumma blicken som tyder på att de tänker på annat eller sitter och parallelljobbar under mötet. För våra hjärnors känsliga radar fångar givetvis upp när några av deltagarna är mentalt frånkopplade. Just den där radarn som är inställd på att detektera potentiella hot – i det här fallet ointresse – noterar att deltagarna checkat ut.
Inom forskning på möteskultur har de ett eget begrepp: aways. Som i: borta i huvudet. Patrik Hall är professor i statsvetenskap vid Malmö universitet och har tillsammans med två sociologer, Vesa Leppänen och Malin Åkerström, skrivit ”Mötesboken. Tolkningar av arbetslivets sammanträden och rosévinsmingel”. Där ger han exempel på flera vanliga aways: folk som klottrar, leker med sin mobil, spelar nätpoker. Men det är också vanligt att man – jobbar. Ett slags dubbelarbete där man både är på mötet och sköter andra arbetsuppgifter, säger Hall.
I kontrast är just närvaron i det fysiska rummet något som Ebba Huselius särskilt lyfter fram som en speciell energikälla. Som inte bara sker i det mentala utan också har en rent fysisk dimension. När vi ser varandra i helfigur, hur vi sitter, åt vilket håll vi tittar och vem vi särskilt tittar på. Minspelens alla detaljer som vi tränat så länge på att läsa av. Dofter, känslor och andra förnimmelser som helt försvinner i digitala möten. Som vi så att säga får på köpet i ett digitalt rum.
- I intervjuerna var det svårt för dessa ledare att verbalisera kring vad det var som gick förlorat och vad det är som uppnås när vi fysiskt är tillsammans, berättar Ebba Huselius. Det var som att det saknas ett ”språk” för att prata om detta. Och att kunna prata om det kräver att vi utvecklas i vår emotionella intelligens. Om vi inte ”känner in” saker som i ett fysiskt rum, behöver vi i stället klä det i ord.
Att nyttja de olika forum som finns på ett mer medvetet sätt är en tänkbar väg framåt. Både avseende vilken mötesform som bäst gagnar de frågor som behöver adresseras; exempelvis kan komplexa frågor hanteras allra bäst i det fysiska rummet, enkla frågor kan med fördel lösas digitalt.
Att i det fysiska rummet våga spegla både det som händer i rummet och det som händer i dig
Men också hur den emotionella intelligensen kan få en tydligare och mer manifesterad roll att spela. Att i det fysiska rummet våga spegla både det som händer i rummet och det som händer i dig så att det inte enbart pågår ”under ytan”. Som exempelvis att säga ”nu ser ni lite oroliga ut, berätta – jag blir nyfiken på vad ni tänker” eller ”där såg ni ut att få energi, det känns härligt. Vad hände?”. Vilket kan vara ett sätt att synliggöra och göra det som händer ”pratbart”. Att medvetet artikulera det som pågår kan bidra till att öka känslan av gemenskap, av mänsklighet. Vilket i sin tur kan underlätta att medvetet sätta ord på känslor och reaktioner i det digitala rummet, också. Vad händer då med energin och samtalet? Vågar du prova?
Vi som arbetar som facilitatorer och coacher använder just detta som ett värdeskapande verktyg i en process. Att medvetet observera och artikulera det som sker i rummet – och när du prövar själv kommer du att upptäcka så mycket mer – kan innebära ett avgörande skifte i att adressera det mer subtila. Där uppstår insikter i mötet mellan emotionell intelligens och ledarskap.
Hör gärna av dig om detta väcker dina tankar och du vill reflektera tillsammans, till elisabeth.ahremark@gaialeadership.com. Och läs mer om hur vi tänker här.
